Han bytte namn till James Bond
En sval man i smoking som dricker dry martini, ligger runt och slåss. För Gunnar James Bond Schäfer är Ian Flemings actionhjälte en annan. ”Han har räddat mitt liv”, säger han.
På fredag är det premiär för nya Bond-filmen ”Spectre”.
Fyra personer i Sverige bär namnet James Bond.
En av dem är 58-åriga Gunnar James Bond Schäfer i Kalmar.
2007 fick han namnet godkänt av Skatteverket. Årets sifferföljd gjorde bytet passande.
Bonds telefonnummer slutar också på 007. Och registreringsnumret på hans bil. Kylskåpet står på sju grader.
I sin ägo har han ett hus vid namn Goldeneye, en italiensk gondol och en bil av märket Aston Martin, modell från filmen ”Casino Royale”.
– Jag har ofta smoking och fluga på mig, säger Gunnar, som numera föredrar att presentera sig som ”James Bond”.
– Många hemma ser mig som karaktären och eftersom jag har den här passionen och fascinationen för Ian Fleming känns det naturligt.
Pappan försvann
I Nybro utanför Kalmar driver han Sveriges, och kanske världens, enda James Bond-museum.
Efter Gunnar James första biobesök 1965 – ”Goldfinger” med Sean Connery i huvudrollen, var han fast. Av mycket personliga skäl.
Sex år tidigare försvann hans pappa.
– Min pappa kom hit från Tyskland 1945. Han simmade över Öresund och blev upplockad av svenska flottan efter åtta timmar i vattnet. I Sverige träffade han mamma och de gifte sig 1950. 1959 ville pappa åka tillbaka till Tyskland för att undersöka vilka släktingar som överlevt kriget. Han kom inte tillbaka. Interpol sökte i tio år utan att hitta någon förklaring.
”Kunde identifiera mig”
På biografen 1964 såg den då sjuårige Gunnar James Bond Schäfer sin pappa i agent 007.
– Pappa var ju med i Tysklands secret service. Sean Connery spelade en brittisk agent. Jag såg paralleller. Tekniskt sett är det samma historia. Jag tog till mig Ian Flemings historia och fantiserade om att det var min pappa. En karaktär jag kunde identifiera mig med som pojke utan fadersgestalt, säger han.
Nu har det gått 50 år sedan biobesöket, och kärleken till författaren Ian Fleming och hans James Bond-karaktär är fortfarande intakt. Till och med livsavgörande.
– Jag mådde dåligt och försökte ta livet av mig en gång när jag var ung. Tack vare att jag hittade Flemings berättelse om James Bond har jag överlevt. Den har hjälpt mig i mitt liv.
Djupt och sorgligt
Agenten med sval inställning till kvinnor och relationer som reser omkring, dricker drinkar och dödar signalerar kanske för många annat än just ”fadersgestalt”. Gunnar James Bond Schäfer ser det annorlunda.
– Han gör ett one man-job. Det handlar om att rädda världen utan att synas. Bekämpa ondskan i bakgrunden. I ”Hennes majestäts hemliga tjänst” 1969 gifter sig Bond och bestämmer sig för att leva ett tillbakadraget liv med familj och barn. Sedan blir kvinnan skjuten i sista scenerna. Det är den djupa, sorgliga biten. Där skapas den hårda, kalla typen som lämnar tjejer i sticket.
Sorgen är källan till identifikation.
– Han är som jag känner mig: en osalig ande. Man kan aldrig känna sig trygg när man inte vet vad som har hänt ens släktingar. Man kommer alltid att söka efter sanningen. Jag, pappa och Ian Fleming är ett med varandra på det sättet, säger Gunnar James.
”Bästa Bond-filmen någonsin”
Nu medverkar han själv i en film. Dokumentären ”The other fellow” följer människor i världen som delar namnet James Bond, och lever i symbios med karaktären. I samband med ett inspelningstillfälle i London i somras fick Gunnar James Bond Schäfer bevittna en scen från kommande ”Spectre”.
– Möjligen blir det den bästa Bond-filmen någonsin. För att man har gått tillbaka till Ian Flemings originalmaterial, säger han.
– När Daniel Craig ska återskapa balansen i världen... Det är tungt. Jag ser det sorgliga i James Bond. Och jag ser mig själv. Det är passionen och drivet i James Bond som gör att serien fortfarande håller.